det är så synd för att det aldrig ordnar sig

jag önskar att jag bara kunde gå vidare, att det bara kunde rinna av mig. HUR SVÅRT KAN DET VARA!? Den riktiga jag försvinner bara längre och längre in. Jag är besvikan på mig själv. Vad hände med de elaka MEN glada jag som faktiskt hade kul. JA men va glad då! Kan man säga till mig, men då blir jag sur. Fast kanske mest ledsen, just för att jag inte vet hur jag ska göra för att bli glad igen, eller för att jag inte orkar bli glad. tycker synd om mig själv, tycker ändå mest synd om vännerna.

Kommentarer
Postat av: Alida

Finns alltid !

2012-01-19 @ 18:12:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0